Lågkonjunkturen har lett till ett antal saker, varav ett är en ökning av antalet ansökningar för påbyggnadsexamina. Under 2009 till exempel, såg Manchester University en ökning av ansökningarna med 14% från brittiska studenter och 34% för internationella studenter i ett försök att avvärja den hårdare ekonomiska klimatet. Denna trend verkar vara närvarande både i England och i Skottland då Glasgow University såg en ökning av 46% i forskarutbildning program under samma år. De flesta av de vidtagna påbyggnadsexamina undervisas inte forskning, och därför ökar inte det akademiska fältet eftersom de flesta av dessa inte väljer att göra karriär inom akademisja världen efteråt.
I själva verket, medan det är beundransvärt att alla ville få sig bättre kvalificerade, med alla som nu rusar för att få en magisterexamen är det möjligt att dessa kommer att börja förlora sin betydelse. Som en forskarstudent själv så oroar jag mig kroniskt om mina möjligheter till anställning efter min doktorsexamen, och vad har alltid sporrat mig i fall jag inte blir klar är att alla inte har en Masters examen. Jag är inte helt övertygad om att marknaden inte kommer att bli mättad av Masters studenter om två tre år, så det kommer inte längre se ut som unik sak. Denna artikeln i the Economist i december 2010 gjorde inget för att lugna mina farhågor att jag i själva verket används som en inkomstkälla för den stora universitetsmaskinen och kanske att jag också kommer att göra mig fullständigt oanställbar i slutendan:
http://www.economist.com/node/17723223
Detta är en av mina många neuroser, och säkert är jag ganska kapabel att göra ett stort problem av ingenting, men jag undrar hur länge det tar innan universiteten börjar utnyttja det faktum att forskarutbildning ökar i popularitet. Alla de karriärutvecklingswebbplatser som jag har prenumenerat på att skickar ut nya länkar till masterutbildningar varje dag, så det verkar som deras tillgänglighet har ökat. Även om jag tvivlar på att doktorer kommer att drivas av någon annan än de som är helt engagerade åt ämnet på grund av stressen och självtviveln som är inbland är det lätt att se hur begåvade blivande akademiker nu kan avskräckas av den stora mängden sökande till Masters examen, eftersom det som en gång var en mer specialiserad vetenskapsgren har blivit mer populärt. Dessutom kan finansieringen en sådan examen bli allt svårare eftersom flera kommer i alla sanolikhet ansöka om lån och dett kommer att göra tillgången till sådana mer knappa.
I själva verket, medan det är beundransvärt att alla ville få sig bättre kvalificerade, med alla som nu rusar för att få en magisterexamen är det möjligt att dessa kommer att börja förlora sin betydelse. Som en forskarstudent själv så oroar jag mig kroniskt om mina möjligheter till anställning efter min doktorsexamen, och vad har alltid sporrat mig i fall jag inte blir klar är att alla inte har en Masters examen. Jag är inte helt övertygad om att marknaden inte kommer att bli mättad av Masters studenter om två tre år, så det kommer inte längre se ut som unik sak. Denna artikeln i the Economist i december 2010 gjorde inget för att lugna mina farhågor att jag i själva verket används som en inkomstkälla för den stora universitetsmaskinen och kanske att jag också kommer att göra mig fullständigt oanställbar i slutendan:
http://www.economist.com/node/17723223
Detta är en av mina många neuroser, och säkert är jag ganska kapabel att göra ett stort problem av ingenting, men jag undrar hur länge det tar innan universiteten börjar utnyttja det faktum att forskarutbildning ökar i popularitet. Alla de karriärutvecklingswebbplatser som jag har prenumenerat på att skickar ut nya länkar till masterutbildningar varje dag, så det verkar som deras tillgänglighet har ökat. Även om jag tvivlar på att doktorer kommer att drivas av någon annan än de som är helt engagerade åt ämnet på grund av stressen och självtviveln som är inbland är det lätt att se hur begåvade blivande akademiker nu kan avskräckas av den stora mängden sökande till Masters examen, eftersom det som en gång var en mer specialiserad vetenskapsgren har blivit mer populärt. Dessutom kan finansieringen en sådan examen bli allt svårare eftersom flera kommer i alla sanolikhet ansöka om lån och dett kommer att göra tillgången till sådana mer knappa.
Missförstå mig inte, det imponerar mig djupt att så många hittar energin att fortsätta till Masters-nivå, särskilt med tanke på att jag minns hur stressande min var. Men i grunden ekonomiska problem har hållit dem som kanske inte skulle ha valt det för sig själva i utbildning, kanske gör masterkurser mindre av en tillgång än det arbete som nerlagts i själva verket representerar.
No comments:
Post a Comment